Hästens halskotpelare och intressant studie
Maria Nolberg 
Jag skulle jobba med bokföring och momsrapporten när jag snubblade på denna superintressanta artikel. Lade all tråkig admin åt sidan och dök ner studien. Jag har länge följt Sharon May Davis (SMD) som är en australiensisk kvinna som forskar och dissekerar hästar.
Denna studie som är gjord på levande hästar fortsätter att bekräfta det SMD sett under sina dissektioner – att den nedre delen av våra moderna hästar har en kronisk förändring som inte är åt det positiva hållet.
Det är ganska mycket tekniska termer men är man van att läsa sådant skulle jag rekommendera att läsa igenom den då den är superintressant ur många aspekter.
För dig som inte tycker latin och veterinär-engelska är så kul så har jag sammanfattat en del av innehållet.
Studien syftade till att undersöka och beskriva hur CT/datortomografi/skiktröntgen kan användas för att undersöka hela halskotpelaren på levande hästen. Detta har inte rapporterats om i vetenskaplig tidskrift tidigare enligt författarna. Studierna är genomförda på Evedensia Djursjukhus i Helsingborg mellan 2013 och 2018.
Man undersökte 180 hästar av olika raser, men framförallt halvblod/varmblod i alla åldrar. Hästarna hade sökt vård hos veterinären för ett eller flera av dessa symptom: neurologiska problem, onormal hållning av hals/nacke, oförmåga att prestera, ömhet och/eller svullen hals och frambenshälta.
Av dessa 180 hästar hade 97,8 % förändringar i halskotpelaren, där den vanligaste diagnosen var artros, följt av förträngning och kompression av ryggmärgen. Den största delen av skadorna fanns mellan de två sista halskotorna C6-C7.
En av hästarna som undersöktes kom in för en kraftig och plötslig bakbenshälta, ägaren rapporterade även att hästen hade upplevts stel i nedre delen av halsen under de senaste 7 veckorna.
CT bilden som du ser nedan visar bland annat hur C6 har fått pålagringar och artros, benuppluckring vid benmärgskanalen, svullnad av mjukdelarna runt C6-C7.
Detta är alltså bilder från ett 6-årigt sto som uppvisar dessa stora förändringar. Jag börjar ju såklart fundera på varför – och det kan man ju inte veta såklart. Men både pålagringarna och artrosen tyder på överbelastning.
Bilden nedan på hästens tillväxtzoner känner säkert många igen, men citerar igen forskningen som Sharon May Davis gjort. Under hennes 1000-tals dissektioner på hästar i olika åldrar och raser har hon sett att detta inte stämmer.
Framförallt när det gäller halskotpelaren – den ljust gröna delen på bilden sägs stängas vid 3 års ålder. Närmare sanningen är snarare 6 år – och ytterligare 6 månader till för valacker. Kanske är det så att sättet vi lägger upp inridning och utbildning av hästar måste ses över – är dom redo för den belastning vi ber om i så unga år?
Vill man läsa hela studien finns den här: